Kära läsare,
En ambition jag har med den här bloggen är att försöka lyfta en diskussion om det märkliga med att kriminalisera människor. Det sker när det officiellt är en handling som kriminaliseras, men den är starkt sammankopplad med personer som inte har så lätt för att agera annorlunda. Det bygger också ofta på olika resonemang om säkerhet, som ofta innebär att de mer inflytelserika grupperna ska skyddas från de andra, de som är att betrakta som farliga, misstänkta, eller bara i vägen. Bland de värre kriminaliseringarna av människor måste nog vara att förbjuda dem som flyr för sina liv, vilket har lett till uppkomsten av begrepp som illegal invandring eller illegala flyktingar.
"EU riktar kritik mot medlemsländer"
De senaste veckorna har vi förfasats om de fruktansvärda dödsfallen på flera hundratals människor som försökt ta sig till Europa över Medelhavet då båtar kapsejsat. Förutom den tunga sorgen över att så absurt många har mist livet, så är vi många som känner en enorm ilska över att det kunde ske. Det hade nämligen inte skett om det inte vore för att EU, som i dagarna till och med riktat kritik mot medlemsländer för att inte ta emot tillräckligt med flyktingar, har specifika regler som gör det omöjligt för papperslösa flyktingar att ta sig till Europa på annat sätt än att riskera livet på en ostadig båt. EU:s bestämmelser innebär att om ett flygbolag tar ombord en person som säger sig vara flykting men som blir nekad asyl i det land den reser till, så får bolaget stå för kostnaden att flyga tillbaka personen. Det resulterar i att inga flygbolag låter papperslösa personer åka med, vilket leder till att de livsfarliga båtarna är det enda alternativet för många flyktingar. (För en pedagogisk genomgång av det kan ni se Hans Roslings klipp). Därför är det ganska obehagligt när EU riktar kritik till sina medlemsländer, då själva organisationen EU under de senaste decennierna har jobbat aktivt med att kontrollera och begränsa tillförseln av immigranter och flyktingar, genom att göra dem illegala.
En annan del i processen att kriminalisera människor är att misstänkliggöra dem, vilket i sin tur är ett sätt att avhumanisera dem. De som uppfattas som ett potentiellt hot erhåller inte lika mycket sympatier när deras mänskliga rättigheter kränks. Olika tider har haft (flera) olika hotbilder som fått fungera som symboler för det onda som en motpol till den nationella eller västerländska självbilden. Efter att den ideologiska stormaktshetsen från kalla krigets lagt sig tog något annat vid, den potentiella fienden utmärktes nu istället i termer av individuella terrorister, plötsligt kunde fienden finnas mitt bland oss. Kommunismen, som hade symboliserat hotet utifrån byttes ut mot alla asylsökande personer som temporärt eller permanent lever långt ifrån sina ursprungsländer.
"Flyktingarna ses som hot"
En forskare som också är människorättsaktivist, Liz Fekete, har skrivit en viktig bok som heter A Suitable Enemy, där hon på ett lysande sätt beskriver hur flyktingar får axla bilden av det hot som i hela Europa just nu legitimerar rasism. Den europeiska migrations- och flyktingpolitiken bygger på en blandning av islamofobi och xeno-rasism (en växande rasism, som inte bara bygger på hudfärg utan också – och framförallt – den grundläggande premissen att komma ”utifrån” som asylsökande, och därmed misstänkas utgöra ett hot mot det västerländska frihetsidealet). Och precis som Feketes boktitel avslöjar är det just en lämplig fiende som konstruerats. Asylsökande och invandrare är så långt ifrån en maktfaktor man kan komma, en lätt måltavla för de politiker som för tesen att samhällen klarar sig bäst, inte minst ekonomiskt, i ett monokulturalistiskt tillstånd. Det är en flykting- och integrationspolitik som till stor del kommer ifrån högerpolitiska påbud, med ursprung från rena fascistiska krafter och som på senare år har anammats av liberaler och även socialdemokrater i parlamenten.
Undrar ni vad det här har med kriminologi att göra? Jo, att det uppenbarligen är en europeisk angelägenhet att kontrollera och minimera intaget av asylsökande genom att misstänkliggöra dem som falska och opålitliga, samtidigt som EU:s regelverk gör det omöjligt för flyktingar att ta sig till Europa på tillåtna sätt, visar på en obehagligt avhumaniserande kriminaliseringsprocess. Istället för att låsa in de misstänkta, låser man dem ute.
