Skribenten menar att vårdarna på boendet visar ett orimligt stort intresse för hans i allt väsentligt sunda privatekonomi.
Jag åkte på handlingstur med vårdaren Olga. Jag gick in på ICA och ställde mej i kö till ”tobaksbutiken”. Tänkte handla frimärken och cigg. Och sätta en 50-lapp på travet, andelssystem vilket jag brukar göra ibland. Liten insats men man har chans på ”stora pengar”. Och en stunds avkoppling i all djävulskap. Jag stod i kön och det var mycket folk i affären.
Bakom mej hörde jag plötsligt en röst ”Inget spel för dej”, jag vände mej om och där stod Olga. Det blev pinsamt och jag kände mej dum. Alla hörde henne och jag ville säga ifrån. Men icke, här gäller det att knipa käft och lyda. Jag sa så vänligt jag kunde ”Jag tänkte spela för en femtiolapp”. Olga sa högt ”Då får du gå hem”. Pinsamt. Jag spelade inte.
I bilen tog jag upp att jag tyckte det kändes fel att hon kontrollerar och styr och ställer. Jag har INGEN förvaltare eller god man. Och mitt boende ska helt skita i om jag spelar på trav. För en liten peng, dessutom. Olga sa i bilen; ”Vi har förstått att du spelar när du är på ICA”. Vem eller vilka har ”förstått” – vad? Är detta något personalen på boendet tagit upp? Jag fattade inte. Men behöll lugnet, jag har vid detta laget varit med om mycket värre kränkande saker under mina snart 9 år i psyksvängen.
Senare samma dag, när jag varit på LiDl och handlat frågade hon ”Vad har du i kassarna?". Vad ska hon med det att göra? Att jag köper öl eller vad? Spekulationer. Känner mej hela tiden misstänkliggjord.
Jag sköter min ekonomi själv och det är mitt privatliv. Boendet ska helt skita i om jag lirar på travet. Är detta - kontrollen av MIN ekonomi - något som ingår i Boendets ansvar för mej, så visst. Men då får de förklara sej. Jag vill inte att någon (även om de är välmenade) bossar över mitt privatliv. Jag är vuxen nog och jag sköter min ekonomi själv. Tack. Det är såna här små psykningar som är vardag här. Jag har inga skulder och fattar inte varför de leker ”kling och klang”.
MINA STÅLAR ÄR MINA.
Text: Börje Foto: Jonas Klinteberg
