Om förtroenderåden inte tillåts verka så kommer klimatet på anstalterna bli sämre och våldet riskerar att öka, skriver Ricard AR Nilsson
Rätten för fångar, att gemensamt föra fram sin talan till bl.a. anstaltsledningen, är tydligt förankrad i fängelselagen - precis som den var förankrad i föregångaren, lagen om kriminalvård i anstalt. Men trots en tydlig rättslig reglering så motarbetas förtroenderåden allt mer på landets fängelser.
Jag själv, har under knappt 15 år bakom galler varit involverad i att driva fångfrågor vid flera olika anstalter. Numera har jag valt att dra ner på mina engagemang, men märker ändå tydligt att förtroenderådens arbete inte uppskattas av all kriminalvårdspersonal. Tidigare var det exempelvis en självklarhet att förtroenderåden hade ett eget konto inom Kriminalvårdens ekonomiska system, dit medlemsavgifter kunde betalas, men detta är något som allt oftare vägras idag. De pengar som samlas in används bland annat för olika fritidsändamål och andra gemensamma aktiviteter som anstalten inte kan eller vill betala för. Förtroenderåden bidrar alltså till att skapa en drägligare tillvaro för sina medlemmar, något som i förlängningen ger en lugnare miljö.
Dessutom är det genom förtroenderåden som fångarnas talan lättast förs. Det är egentligen ganska logiskt. Är det inte bättre att en eller två intagna från varje avdelning för en diskussion med anstaltsledningen, än att hela avdelningar på 32 man - ibland ännu fler - ska försöka göra sina röster hörda.
Nej, många anstalter inser inte vilken resurs förtroenderåden är och hur de faktiskt bidrar till att bibehålla en lugn och sansad atmosfär. Detta är synd. För om förtroenderåden inte längre tillåts verka så kommer klimatet på svenska fängelser att försämras ännu mer. Risken finns även att våldet ökar när fångarna känner att de inte kan göra sina röster hörda. En sådan utveckling vill nog de flesta undvika.
Ricard AR Nilsson
Författare, journalist, livstidsdömd
